Kärlek?
Du avbröt henne: Kärlek? Hon verkade uppriktigt förvånad över din fråga. Utanför brann Stockholm och du hade för längesedan slutat intressera dig för ett eventuellt svar. Definitionerna skulle alltid falla i sprickorna mellan dig och livet. Det var som om du ibland tycktes störa kosmos i sitt ointresse för dessa medvetanden som trånar efter uppmärksamhet. Det var som om världen tycktes besvärad och skavde sitt anlete mot drömmen. Sårskorpor och tjyvnyp. Apple-sekterism och teckenlöshet. Så, kärlek? Hon fnyste och hällde upp mer vin.
Du sov ut, brände ett skepp eller två, tvångsdrack kaffe. Du fick ett SMS: Kärlek? Du tänkte på den fantastiska uppsättningen avTrollflöjten på Operan och hur det högg till i bröstet av ”Ach, ich fühl's, es ist verschwunden”. Om inte kärlek, så död; om tystnad och frånvändhet, så hellre död. Du skulle vara oförmögen till sådan drastisk ontologi, men någonstans dit minnet aldrig hittar numera fanns löften om annat. Tamino och Papinas historia är på intet sätt originell i sin struktur av prövning och återförening, men ovanligt drastisk i sin kompromisslöshet.
Förnimmelsen uteblev. Här finns ögonblick, famlande försök till närhet, återhållsamhet och centripetala krafter. Förlusten av romantik är den minsta förlusten av alla. Förlusten av kärlek är den största. Kjell Espmark har de döda nära, nära i I vargtimmen. Som i resten av hans författarskap, för övrigt. Det är också kärlek. Du svarade på ett annat SMS. Inga definitioner nu, inga försök till formulering. Så fort vi betecknar, har vi förlorat. Och samtidigt slutade också kommunikationen. Det är så det fungerar. Överallt, förutom hos Mozart.
Du sov ut, brände ett skepp eller två, tvångsdrack kaffe. Du fick ett SMS: Kärlek? Du tänkte på den fantastiska uppsättningen avTrollflöjten på Operan och hur det högg till i bröstet av ”Ach, ich fühl's, es ist verschwunden”. Om inte kärlek, så död; om tystnad och frånvändhet, så hellre död. Du skulle vara oförmögen till sådan drastisk ontologi, men någonstans dit minnet aldrig hittar numera fanns löften om annat. Tamino och Papinas historia är på intet sätt originell i sin struktur av prövning och återförening, men ovanligt drastisk i sin kompromisslöshet.
Förnimmelsen uteblev. Här finns ögonblick, famlande försök till närhet, återhållsamhet och centripetala krafter. Förlusten av romantik är den minsta förlusten av alla. Förlusten av kärlek är den största. Kjell Espmark har de döda nära, nära i I vargtimmen. Som i resten av hans författarskap, för övrigt. Det är också kärlek. Du svarade på ett annat SMS. Inga definitioner nu, inga försök till formulering. Så fort vi betecknar, har vi förlorat. Och samtidigt slutade också kommunikationen. Det är så det fungerar. Överallt, förutom hos Mozart.
Kommentarer
Trackback
