Färjan-Håkan och Tosca
Någonstans mellan Färjan-Håkan och versionen av Dylans "Can't Wait" på Tell Tale Signs. The Bootleet Series Vol. 8 krymper alltihop till en ogripbar litenhet. Du sa: Det här, den här operan den här kvällen; Puccini när senmarsregnet sakta strilar utanför; den här föreställningen tillsammans med M; den här kvällen utan Färjan-Håkan och utan oron och utan ledan - det är så vackert, så ogripbart. Senare tänkte du på P och blev melankolisk i vanlig ordning och läste kanske ett ord eller två av C. K. Williams (You‘re two, that‘s great. / Go ahead, laugh, crawl / around. / You‘ll find / out. / You‘ll see.). Men det var ändå storslaget och befriat från förkonstling. Vilket kan tyckas märkligt, såklart, när inget är så förkonstlat, vid en första betraktelse, som operan. Men det är ju precis tvärtom. Där är uttrycket så fruset i klichéns form att det igen blivit verkligt. Det är våra uttryck, men ambitionen att vara autentiska, som ljuger. Det är så enkelt att iaktta det, skriva det, uttrycka det. Det är så enkelt att det är en truism. Men det ringde klockor i fjärran, trots att ingen av oss hörde dem. Och allting stannade. Och livet stannade. Och vi bar våra sköldar inte lika självklart höjda. C. K. Williams garvade lätt i nåt hörn. Dylan likaså.
Men Färjan-Håkan har andra bekymmer. Och när du stod där, plirade över glaskanten i vanlig ordning, förhöll dig till omgivningen som inför en dödsstening, höll sig Gud på avstånd. Du pratar med dessa människor. Kanske lyssnar de rent av. Men innan handen letar sig uppför ländryggen har alla ord blivit porösa, lösts upp, skingrats som stoff efter storslagna ambitioner eller lögner eller Vanjas trovärdighet. Du sa, trots det: Vi ska, i fortsättningen, förhålla oss till varandra annorlunda. Inga taffliga försök till närhet när ingen närhet kan åstadkommas, inga utsiktslösa försök till avstånd när avståndet så uppenbart har lindats ihop som ett rep, som en abstrakt idés självmotsägelse. Dina SMS motsäger såklart allting du håller för vare sig sanning eller lögn. Och så kan man leva - ett halvt livs uppbyggda cynism kan visa sig ohållbar då du sitter och lipar som en skolflicka till Grey's Anatomy, till Tosca en ljum marskväll med M, eller till Färjan-Håkan. Orsakerna därtill är visserligen sekundära och divergerande, men inte ointressanta. Förkonstlandet, förställningen, visar sig alltid vara just det. Förutom när det är aprioriskt givet som både uttryck och essens simultant; förutom då klichén blivit autentiskhet igen. Det är bara en ridå som skiljer oss åt, men den antyder avgrunder av sanning. Marsregnet faller på Färjan-Håkan, på dig, och ingenstans blir du kvitt avståndet eller närheten.
.
Men Färjan-Håkan har andra bekymmer. Och när du stod där, plirade över glaskanten i vanlig ordning, förhöll dig till omgivningen som inför en dödsstening, höll sig Gud på avstånd. Du pratar med dessa människor. Kanske lyssnar de rent av. Men innan handen letar sig uppför ländryggen har alla ord blivit porösa, lösts upp, skingrats som stoff efter storslagna ambitioner eller lögner eller Vanjas trovärdighet. Du sa, trots det: Vi ska, i fortsättningen, förhålla oss till varandra annorlunda. Inga taffliga försök till närhet när ingen närhet kan åstadkommas, inga utsiktslösa försök till avstånd när avståndet så uppenbart har lindats ihop som ett rep, som en abstrakt idés självmotsägelse. Dina SMS motsäger såklart allting du håller för vare sig sanning eller lögn. Och så kan man leva - ett halvt livs uppbyggda cynism kan visa sig ohållbar då du sitter och lipar som en skolflicka till Grey's Anatomy, till Tosca en ljum marskväll med M, eller till Färjan-Håkan. Orsakerna därtill är visserligen sekundära och divergerande, men inte ointressanta. Förkonstlandet, förställningen, visar sig alltid vara just det. Förutom när det är aprioriskt givet som både uttryck och essens simultant; förutom då klichén blivit autentiskhet igen. Det är bara en ridå som skiljer oss åt, men den antyder avgrunder av sanning. Marsregnet faller på Färjan-Håkan, på dig, och ingenstans blir du kvitt avståndet eller närheten.
.
