Elektras nyår
och nyårsnatten vid observatorielunden med fyrverkerierna och människorna i päls och champagnen och bekymmerlösheten. och skönheten. och den strindbergskt kalla natten och snön. och du var så ensam, så outhärdligt ensam där, just där bland dessa vänner. hur du vände bort blicken då, där; hur du vände bort blicken mot skyn och raketerna och sorlet och galenskapen. hur det som investerades där, kollektivt, löstes upp och drev bort mot öster. du tänker på honom i svart och vitt, sträcker armarna mot den yrande snön, svarta kosmos, ropen, och skratten. och nog blev du sentimental av allt det som pågick där, av det som kollektivt upprättades, ombesörjdes, och kastades ut i natten - sentimental och svag, och nog fällde du en tår och sa att det var av lycka.
och senare: elektra på operan, och jättevaginan, och hur du rös konstant den sista halvtimmen av föreställningen. och blodet och sexualiteten och regressionen och det tudelade jaget och dissonanserna däremellan. och sedan gulaschsoppan och gråten och oförmågan, den manifesterade. i rummets irrgångar famlar, famlar vi, klänger längs de livmoderröda väggarna, lyssnar på skvaller och inre demoner. eller inte. eller hänger oss åt impulser och låter lusten tala för första gången på länge. blod på yxan, blod på händerna; ni två i ljuset av natten, andandes nära, nära, och smaken av salt. elektras yxa är ditt löfte om den rening, som aldrig kan infinna sig.
och avgrunden. och du sade: mytens form måste frånskiljas mytologiseringen. avatar är ett pekoral, ett ytlagerfetischerande uttryck av mytformens onanister. mytologin lämnas därhän, avskiljs tecknet. hos strauss är det motsatsen som manifesteras: mytologins formalisering, litteraturens enkla strukturering av språket, av uttrycken. elektras idé om den blodiga yxan föregår den faktiska blodiga yxan, den blodiga yxans tinghet. och snön och kylan. och hans ögon. och försöken att formulera; och famlandet därav. låt det som är enkelt vara så; låt det passerade och det kommande vara frånskiljt det givna. löftet om rening - en nyårsnatt, i elektras extas, i nattens ljus nära hans hud - kommer inte förutom i tecknet av dess omöjlighet. låt det vara så. man hittar vägar. ändå.
That tend on mortal thoughts, unsex me here,
And fill me from the crown to the toe top-full
Of direst cruelty! make thick my blood;
Stop up the access and passage to remorse,
That no compunctious visitings of nature
Shake my fell purpose, nor keep peace between
The effect and it! Come to my woman's breasts,
And take my milk for gall, you murdering ministers,
Wherever in your sightless substances
You wait on nature's mischief! Come, thick night,
And pall thee in the dunnest smoke of hell,
That my keen knife see not the wound it makes,
Nor heaven peep through the blanket of the dark,
To cry 'Hold, hold!'
- W. Shakespeare, Macbeth I.v.45-59
.
