En julsaga
Blåsvart hinna av distans, svårmodet, restaurangvagnen på väg söderut. Bredvid dig: det sargade paret med SJ:s kundservice i telefonen, försöken att boka om för att slippa vänta en timme i Sala på en buss vidare till Hallstahammar. Misslyckandet; oviljan från bolagets sida; frustrationen. Mannen köper en öl till istället. Nu har vi ju inte pengar till tåget hem! skriker hon. Upprördheten; den övriga vagnens obekvämhet. Hur det långsamma yttras i små, små doser av minnesfragment. Det blåsvarta utanför; enskilda granar uppställda i ensamma bostadsområden utanför Avesta, maniskt upplysta, fyllda av hemlängtan. Hennes ögon är annorlunda dessa dagar, och du vet varför. Det är förståeligt. Skärningspunkten i tiden, i almanackan, öppnar avgrunden till de döda. Dina tankar är dock någon annanstans, har öppnat andra typer av avgrunder. Det är stillsamheten det handlar om dessa dagar, säger de. Du ser istället hur snön yr, hur lampsken fladdrar, hur längtan etablerar sin alldeles egna ontologi. Börjar du bråka får du åka själv! Ring din mamma så att hon fixar pengar till tåget! Verkligheten skaver mot dig som bara knän mot linoleumgolv.
Hur berörd du än är, så är han medvetet mindre. Det kalkylerade avståndet avslöjas av sin egen, inneboende struktur. H säger att något har förändrats, att blicken inte flackar längre. Julstjärnor - röda, vita, och gula; inmurad gemytlighet, orkestrerad trivsamhet. Du ringer, säger: Älskling, det är så smutsigt här bland glögg och ungar och konstigheter. Det är sådana skrämmande tomtejävlar överallt, sådana sargade människor som inte vill vänta i kylan i Sala, som är juldagsfulla utan en tanke på att det är just juldag. Det formuleras sådana förkonstlade historier här om företagsamhet och lycka och bortvald sorg. Mina cynismer biter lika lite som sarkasm biter på Ernst Kirchsteiger. Förbannade trevlighet!. Men hon hade redan genomskådat trivialiteterna och lät dig hållas. Det blåsvarta utanför, den rusiga upprördheten, de slött ointresserade blickarna bortom, bortom. Tåget som ett band av vita pärlor draget av Guds hand genom den svarta förnöjsamheten - du plågas av längtan, en längtan som etableras och upprätthålls av det kalkylerade avståndet. Det är som om tiden stått stilla, vilket den troligtvis också gjort.
.
