Igitur

De överförfriskade männen i 37-årsåldern är nybadade i Fahrenheit. De ska ut tillsammans för första gången på länge. Troligen utsläppta för första gången på flera år. Håkan här, säger den ena till en stackars oskyldig medpassagerare, tror han ska få knulla en 20-åring ikväll. Ha Ha Ha. Men det vill inte dom. Ha Ha Ha. Fickpluntan fram. Mobilen och numret till ungarnas mamma. Vi är kåta ikväll. Ha Ha Ha, skriker de i luren. Det är humor.

Kvällen är het och återhållsam. Kanske är du själsligt stympad och furiöst våldtagen av tillvarons endimensionalitet, men Håkan är alltjämt en fitta. Åtminstone enligt hans kompis. En öl går i golvet och rinner längs bussmittgången. Ha Ha Ha. Det är humor. Kidsen med D&G-väskorna är indignerade av sin egen sexualitet. Det hör till. Införandet av det oordnade och burdusa i detta välregisserade gör att ytan krackelerar. Det, åtminstone, är nödvändigt.

Det finns en rastlöshet som är immanent. Lisa vill ha kuk. Ha Ha Ha. Det finns en förunderlighet inför det odiskutabelt givna som etableras i det översinnliga. Det finns, tydligen, en regression som är eftersökt och premierad. Himlen är vit, Erik Lindegren-vit, och ogenomträngbar. Du vill att världen ska be om ursäkt, krypa till korset, stå med böjd nacke och fogligt underkasta sig. Det är lika bra att erkänna. Men det är, såklart, också ditt största misstag.

Kolla brudarna - fy fan vilka rattar! skriker Håkans kompis och spanar in tjejerna som kliver på - bara för att ögonblicket efter konstatera att den ena var lik hans egen dotter. Det är humor. Nej, tillvaron kommer inte med mössan i hand och ber om allmosor. Varför skulle den? Din vrånghet och vägran att inse detta enkla faktum har lett dig hit. Fan vad jag gillar dig Håkan. Och det är Inget jävla bullfittsnack. Kanske är det rent av vackert på något inverterat, groteskt sätt.

Fan vad du klänger på mig, säger Håkan; man kan fan tro du är bög. Ha Ha Ha. Det är humor. Det gäller att etablera dessa gränser och sedan lekfullt överträda dem. Det är så de överlever. Om dessa danser som pågår mellan oss under namn som gemenskap och existens och samvaro och kultur över huvud taget kan betraktas i en fenomenologisk mening, då är det endast som linjer som korsar varandra, tangerar varandra. Det är skärningspunkterna som etablerar det horisontella. Under tiden får man hoppas att Håkan får hugg ikväll. Det känns som att han skulle behöva det.