Glad i hatten

image6

Visst var hon glad i hatten, säger Pihlblad. Någon annanstans mörknar synen på en statsminister som ögonblicket före magistralt uppfostrat en hungrig journalistkår. Visst ser han lite skamsen ut nu, nu när den falska anklagelsen dimper ner och manar till eftertanke. Glad i hatten är också Svartenbrandt, fri efter i runda slängar 40 år, fri att porträtteras som filosof och insiktsförmedlare. Det här är Gud, säger han till Expressens journalister och sveper med handen över ett landskap färgat av västerhimlens rosa sken; det här är Gud.

1145 kronor drack dom visst för. Men "glad i hatten", säger statsministern till TV4Nyheterna, är mer ett karaktärsdrag för Schenström. Samtidigt går det inte att komma ifrån att bilden av den fjolligaste journalisten sedan Erik Fichtelius som hånglar upp den butchflatigaste politikern sedan Maud Olofsson är rätt underhållande. Bakom den Kristina Lugn-röda kalufsen ser jag siluetten av Svartenbrandt. Det här är Gud, vill han säga men kan inte hålla sig för skratt. Men på Norr i Örebro är ingen glad i hatten. Här är inte Gud. Hit når blixtarna från Reinfeldts ögon.

Kaffe och Mando Diaos Never Seen the Light of Day (som rimligen måste vara deras bästa hittills). Fläskkotletter och marinad med honung och rödvinsvinäger. Rådslag och tight budget och frusenhet och rumphuggna existentialprojekt. Svartenbrandt visar kanske vägen, framträder kanske i rollen som exempel. Men en sak är säker: betydligt viktigare än att släppas ut, är försöken att ta sig in. Att vara glad i hatten hjälper en del. Att sakna omdöme är en förutsättning. Om allt faller på plats, så uppenbarar sig Gud. Hans namn eller skepnad, däremot, förblir hemlig. Av nationssäkerhetsskäl, förstås.

Den skall komma, denna stund,
denna isande minut,
då du i ditt väsens grund
genomskådar allt till slut.

Ingen kommer att gå fri.
Rymdens blick är domstolshård.
Ingen nåd och amnesti!
Inga undanflykts-ackord!

Avklädd varje illusion,
ser du stjärnans stålpupill;
och du hör en ångestton
i en höstlig fågels drill.

Plötsligt, grymt och ofattbart
sönderrivs kulissers ståt.
Överväldigande klart
hör du universums gråt.


- Johannes Edfelt, Högmässa (1934)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0