Igitur

här går man runt omkring varandra och tvekar, talar till ryggar, signalerar i blindo. här är vansinnesfärdar och utanförskap och raska, flinka fingrar utan uppdrag. himlen var så röd, så oerhört röd, men bara för en kvart eller så. sen var här mörker och telefonsamtal och hennes ouppfyllda längtan. spelet mellan konkretion och transcendens är ännu inte formulerad. du ska lägga det åt sidan, återkomma, fullfölja planen mellan skinksmörgåsar och vin och kylan i norr. du har lovat det. ulf eriksson väntar. livet väntar.

sådana tokiga saker pågår här. sådana tomtenissetossigheter, sådana substanslösa, hungriga, vilsna blickar som söker här efter rassel och rummel och humbug och snår. sådana tarvligheter utanför, sådana suckande återkomster och obegripliga utsagor och nedtryckta stoltheter. du sover och tänker när du vaknar att det är så overkligt här. det är som om, som om, som om... ja, som om vi levde i en värld där gardell skulle kunna bli hedersdoktor i teologi och din ensamhet vara obestridlig och julen existerande.

det är som om världen, jag menar Världen, vore bakom din hjärnas hemlighetsmakeri, dess alkemiska konsters chiffer, kortleken i dess inre lattjolajbanlåda, och inte det terrarium du stirrar in i varje kväll, varje morgon, varje vaket ögonblick av din dag. det är som om världen inte vore, inte var, inte skulle vara. men bodil malmsten fäller en tår över tom waits "Downtown Train" och det står klart att allt det där verkligen sker. eller för att uttrycka det tydligare: det är både ock, samtidigt, utan stridigheter där emellan.

utläggningen som ska fånga det reciproka förhållandet mellan transcendens och konkretion kan därför inte vänta längre, kan inte vänta för att världen pockar på uppmärksamhet. så du glömmer tomtar och oron och glöggidiotimysigheten och doften av en närvaro. du fokuserar, anammar uppgiften på bordet. du vaknar till en värld där det som låter alltför osannolikt för att kunna ske, istället inträffar, omsluter dig, doftar, och känns. det är främmande och verkligt. ulf eriksson gör intrång i ditt synfält. kanske ska ni resa tillsammans. tiden som inte finns får bära på svaret.