Avskärmandet



Och när det vanhelgas
, sade du, då undanber sig inte ens skeptikern och cynikern, då tackar inte ens misantropen för sig och halsar en flaska Jägermeister i brist på annat. Men utan att för den skull förneka att det hade varit möjligt, så återvände du till den punkt där det betecknade vill men inte kan undfly sin historia. Där, om någonstans, är tiden en virvel. På pendeln är han uttråkad och trött på henne, hummar slött när hon pratar, vill helst av allt kasta sig ut när dörren hånfullt öppnar sig. Men det är inte så man gör, troligen. Viljan är, i ett sådant läge, helt sekundär. Och utan att det fanns någon avsikt bakom, så uppenbarade sig hans ansikte i mörkret. Gud är, som bekant, ett fönster. Du avskärmar dig.

Men undfly dig själv - det kan du inte! utbrast du, och återigen slog ögonen ihop. Du återvände till gatorna från förr, från ett annat liv. Där en dålig fylla, där ett bråk, där ett spöke, där en avsugning i sommargryningen, där feberyrsel, där ett skratt, där en kärlek. Det händer att man baxnar och överrumplas av det passerade. Du har dyrkat en Gud och du har dyrkat en Djävul. Du har dyrkat, som Gunnar skulle ha sagt, en likgiltighet. Likgiltighet övervintrar sämre än ångest. Ditt perspektiv ska alltid vara det teleologiska; din hämnd ska alltid vara introvert. Hans leda och samboplufsighet smyckar deras gemensamma uppenbarelse som ett inre sprucket verk inom en ofelbar ram av guldemaljerat ointresse. Du avskärmar dig.

Brytpunkterna, sade du, uppstår aldrig där två diametrala linjer tangerar varandra, utan endast där en horisontell genomkorsas hastigt, hastigt av blixtar av vertikalitet. Det är aldrig konstant utan evigt ögonblickligt, övergående, och momentant. Det bestående är minnet av var den annars osynliga linjen senast genomskars. Bruset skulle kunna ha varit bedövande, men var istället lent och rengörande. I en annan värld, i en annan pendeltågsvagn, reser han sig och går. Men inte nu; inte här. När det sker, kommer du att säga: I told you so! Din vinst kommer att vara en förlust. Svettdropparna på pannan stannar på ögonbrynskanten som vore de suicidalt ambivalenta lost cases på valfri hustaksavsats. Du behöver knappast ens avskärma dig.


Var ska man sitta och var skall man stå,
ledsnad trycker mitt sinne.
Man borde prova ett skott eller två
på lyckohjulet där inne.

Där är det glädje och glam och rush.
- Hoppla, pampar och drängar,
sägen: vad blir efter dagens kurs
trettio silverpengar ?

Lätt kunde man ordna biljett för entrén,
men plumpt i den gyllne glansen
ser jag aporna hoppa från gren till gren
och klänga varandra om svansen.

Var skall man sitta och vart ska ¨man gå,
olust bakom och för -!
Och våldsamt stramar sej då och då
ångestens silkessnöre.


- N. Ferlin


.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0