Billie Holiday och tiden
sent: när både M och D hade rest härifrån, och jag satt själv i novembers knä, slöt sig världens ögonlock. Billie Holiday på stereon, den fria siktens frånvaro, och nattens kvinna som drog sina gängliga ben i slow motion över tillvarons golv. i korta, korta doser läser jag Peter Lindforss Mannen som förstörde mitt liv. En bok om Leonard Cohen. i vissa stunder tror jag mig vara på Hydra. det raspar i Holiday-skivan som spelar i hans kök. jag är bakis på ouzo. och sedan: timmarna som återvänder, som alltid återvänder. att känna livets textur mellan fingertopparna, att göra det utan tolkning, utan förförståelse.
--
Niles Crane: I am sorry to drop by unannounced but I need your help. As you know, ever since I moved into the Montana I've been angling to meet our most famous tenant: Esmeralda Bing, the Walnut Queen. Well, I finally cornered her in the ornamental garden, by the wishing well, and I felt very pleased with myself - that is, until the Walnut Queen invited me to a ball. Now I have a problem.
Frasier Crane: Yes, your life has become an operetta.
--
ännu senare: sömnlösheten. tiden är inte lineär, säger de som vill göra det lätt för sig. nej, den är framför allt tvådelad: en axel som reser sig vertikalt genom vår förståelsehorisont, som genomkorsar tillblivelsen, och en som ormlik slingrar sig cirkulärt kring den första, en som driver fram tiden som en tromb över det nakna fältet. utanför här: spår, lämningar, stigar framtvingade av kraften. kanske är det för att jag såg om The Hours för hundrade gången, kanske är det för att när tillblivelsen ligger i träda så far tromben fram med än mer förödelse. jag vet inte. men det kvarstår, de kvarstår: timmarna. Why is everything wrong?
--
Doris: You have no values. With you its all nihilism, cynicism, sarcasm, and orgasm.
Harry: Hey, in France I could run for office with that slogan, and win!
--
långt efteråt: minnet av tiden då ingen tid fanns. I once believed a single line in a Chinese poem / Could change forever how blossoms fell, som Cohen skrev en gång (på Hydra?). men det är diktens privilegium; det är estetisk idealism. här utanför drar en tromb förbi, och dess öga, dess stilla öga, är det ofrånkomliga. runt därom driver det mytiska, det a-historiska rörelsen framåt, skapar sår och spår i sand och vatten. timmarna är kvar eller på väg. Cohen är på Hydra eller i mitt sinne (minne?). långsamt driver tiden oss mot konfrontation. ut ur tiden trevar nattens kvinna, ackompanjerad av den röst som sägs ha tillhört en människa som givits namnet Billie Holliday. jag tvivlar fundamental på den historien.
--
Niles Crane: I am sorry to drop by unannounced but I need your help. As you know, ever since I moved into the Montana I've been angling to meet our most famous tenant: Esmeralda Bing, the Walnut Queen. Well, I finally cornered her in the ornamental garden, by the wishing well, and I felt very pleased with myself - that is, until the Walnut Queen invited me to a ball. Now I have a problem.
Frasier Crane: Yes, your life has become an operetta.
--
ännu senare: sömnlösheten. tiden är inte lineär, säger de som vill göra det lätt för sig. nej, den är framför allt tvådelad: en axel som reser sig vertikalt genom vår förståelsehorisont, som genomkorsar tillblivelsen, och en som ormlik slingrar sig cirkulärt kring den första, en som driver fram tiden som en tromb över det nakna fältet. utanför här: spår, lämningar, stigar framtvingade av kraften. kanske är det för att jag såg om The Hours för hundrade gången, kanske är det för att när tillblivelsen ligger i träda så far tromben fram med än mer förödelse. jag vet inte. men det kvarstår, de kvarstår: timmarna. Why is everything wrong?
--
Doris: You have no values. With you its all nihilism, cynicism, sarcasm, and orgasm.
Harry: Hey, in France I could run for office with that slogan, and win!
- Deconstructing Harry
--
långt efteråt: minnet av tiden då ingen tid fanns. I once believed a single line in a Chinese poem / Could change forever how blossoms fell, som Cohen skrev en gång (på Hydra?). men det är diktens privilegium; det är estetisk idealism. här utanför drar en tromb förbi, och dess öga, dess stilla öga, är det ofrånkomliga. runt därom driver det mytiska, det a-historiska rörelsen framåt, skapar sår och spår i sand och vatten. timmarna är kvar eller på väg. Cohen är på Hydra eller i mitt sinne (minne?). långsamt driver tiden oss mot konfrontation. ut ur tiden trevar nattens kvinna, ackompanjerad av den röst som sägs ha tillhört en människa som givits namnet Billie Holliday. jag tvivlar fundamental på den historien.
--
Time will say nothing but I told you so,
Time only knows the price we have to pay;
If I could tell you I would let you know.
[...]
Suppose all the lions get up and go,
And all the brooks and soldiers run away;
Will Time say nothing but I told you so?
If I could tell you I would let you know.
- W. H. Auden
.
Kommentarer
Postat av: T
jag kanske inte förstår, jag kanske inte kan relatera, du är i grunden glad och det är ju inte jag, men jag älskar att läsa det du skriver
Trackback
