angående det Sköna
.
Je suis belle, ô mortels! comme un rêve de pierre,
Et mon sein, où chacun s'est meurtri tour à tour,
Est fait pour inspirer au poète un amour
Eternel et muet ainsi que la matière.
Je trône dans l'azur comme un sphinx incompris;
J'unis un coeur de neige à la blancheur des cygnes;
Je hais le mouvement qui déplace les lignes,
Et jamais je ne pleure et jamais je ne ris.
Les poètes, devant mes grandes attitudes,
Que j'ai l'air d'emprunter aux plus fiers monuments,
Consumeront leurs jours en d'austères études;
Car j'ai, pour fasciner ces dociles amants,
De purs miroirs qui font toutes choses plus belles:
Mes yeux, mes larges yeux aux clartés éternelles!
C. Baudelaire
Kartonger och bussen full med dagisbarn på väg till någon form av Luciatågsrepetition och vätan och minnet av hans doft. Längs hela den långa husfasaden lyser en ensam adventljusstake i ett lika ensamt fönster. Jag åker tidigt, innan trängseln uppstår på stan, innan dessa människor invaderar och plundrar och skövlar. Kidsen utanför McDonalds är utan hopp, utan tillförsikt. De tror att det kommer att regna så här resten av deras liv. De kan ha rätt. December är deras löfte om avsaknad av förändring. Oj vad böcker du hade beställt, säger den förvånansvärt glada kvinnan på biblioteket som ger mig mina fjärrlån; nu har du något att göra i helgen, säger hon och vill skämta till det lite, vara tillmötesgående och leende önska trevlig dag. Det handlar bara om Whitman, den gamla fjollan, sa jag; bättre saker har jag att ägna min helg åt. Men det var såklart en lögn. När jag sen gick hem i regnet - väskan full av Whitman, kassen full med vin - såg jag hur molntäcket krackelerade längs med horisonten. Och det var något med det där trädets kalhet, hur dess profil skar genom luften, som gjorde att jag var nära att gråta. Dagarna har numera en alldeles särskild doft - ofta vrånga och otillgängliga, bortvända och arroganta; ibland, vare sig jag formulerar det eller ej, så Sköna att det gör ont.
.
