Igitur

Han är så oroväckande långt borta, så avgjort frånvänd. Du röker en cigarett till och tänker att det är utanför det pågår. På balkongen är hans profil sluttande, regnhejdande, och obruten. Rufus Wainwrights Release the Stars är ditt eget libretto här, ditt eget urvattnade manuskript. Du håller händerna för ögonen men kikar försiktigt mellan fingrarna. Kristus är den dimension av dikten där det öppna får rum.

Andreas Malms Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent bränns mot din hornhinna. Den utgräver livet. Den dissekerar dig på cellnivå. Nog för att Descartes, Hegel, och Marx alla används teleologiskt, men det förlåter du. En regering med någon form av ansvarskänsla för sina medborgares välbefinnande trycker den i massupplaga och gör den till obligatorisk lektyr. Under tvång, om så skulle behövas.

den närhet som är så långt--- bortom din avsaknad av hud röjer en tomhet din--- röst och öga är dina vapen, din rustnings--- stillhetens blommor i fönstret och tanken på M gör din--- själslandskapets parallell med gudens bortvända ansikte stör--- din vakenhet och hans--- överflöd i massor och stillastående.

Hon skrattar när du drar one-liners från Golden Girls och talar om alltings meningslöshet. Lite skämtsamt förstås, så att ingen ska tro att du egentligen menar det. Åtminstone inte riktigt så illa. Och åtminstone inte helt glasklart, utan med ett stråk av ambivalens. Så hon skrattar. Du dricker öl och ser ut genom fönstret. Hon är vacker som för längesedan och ingenting av den tid som passerat eller inte bär någon betydelse.

Det vi visste igår är idag förkastat som lögn. Det är en truism att påtala. Vetenskapen och medvetandet kan inte komma längre än det givna, som alltid är i förändring. Du grubblar på om du är förlorad nu, om kapitulationen inför det oundvikliga är här nu. Dikten kommer till dig med ett stillastående Innan och öppnar dig mot Bortom. Axeln reser sig, pekar mot det Tomma. Du ska läsa Platons Staten igen men inte idag. Du har en reträtt att planera.

den tröst en andedräkt kan erbjuda låter dig--- oroar dig gör du inte för det som inte tänks i bilder eller--- befrielser som känns på armen när du sträcker dig efter--- undanflykter som inte accepteras när livets--- raster bär du, odlar du, manifesterar--- du och han, i livets Byllerbyn där--- ingen kan sova längre här, ingen kan--- försök att leva nu, innan---