Fragment I

.

hur det överförs till andra områden är inget--- han åstadkommer underverk med sin avlägsenhet och sin--- jakt och överbryggande av oroshärdar och vanlighetsmani och--- din oro i marmor och snö utan--- underverk eller bortflyende rösters ängslan.

Han bestämmer sig sent, oroas av allt, skriver ansökningar till Kungliga Vitterhetsakademien, och baktalar sig själv. Vintern är hans själsliga konturers avsaknad av skärpa, hans rösts behov av diskant. Natten kommer vid tre på eftermiddagen. Allt är väntan på den suckande tidens framfart och hemkomst.

På dörren till kvarterspizzerian sitter en lapp: "Stängt p g a rengöring fr o m 1/12". Rengöring? Än märkligare: varför skulle en kund vara intresserad av när de stängde istället för när de eventuellt öppnar igen? Tiden är en arm och en hand i luften, ett dallrande långfinger till hans evighetsmaskin. Han går stilla i mörkret, ser ingen i ögonen.

ett framtida språng i luften är inget--- ett löfte utan recipient, utan din signaturs snitsiga--- rundgång i detta töcken av infall och behovet av den där--- munnen talar förvisso men lockar med andra--- ansatser från hans sida förblir outtalade och--- de kommer inte längre, inte med varandra.

Bortom Facebook är hennes rastlöshet ingenting värd. Men hon har planer nu, och hon kommer att återvända. Därtill läggs ingenting av värde. Och visst var det tur, i samband med att Letterman ger första intervjun på tio år, att vi fick veta en massa om... Kenny Bräcks inställning till livet. Vi glömmer uppgiften på bordet tillsammans. Vi behöver en inverterad profet.

Det händer att han vaknar mitt i natten och väntar, de dagar det är aktuellt, på att sopbilen ska komma. Det skramlar och dundrar under hans golv. De har en uppgift. Han har ingen. Det är agendans frånvaro som låter när han inte kan sova. Varför lämnar de där ögonen honom inte ifred? Varför är M som en verklighet han inte kan förneka?

tunnaste is och blanka, blanka vindar längs--- horisontens ensamhet är hans ögas blå--- hemkomsten som inte övervinner allt det- andra vändningar förekommer på andra--- dagar då själens april snuttifierar dina- läppars vakenhet snuddar vid dagens dis utan att--- han glömmer inget av det där, aldrig i--- bortanför.

Hans mot de jour är "avsaknad". Saknaden av avsaknad; närvaron av saknaden av saknad. Är hans existentialprojekt en palindrom? Vi ska återkomma. Dagarnas rytm går i baktakt. Potatismos åstadkommer inget av sig självt. Han lever i tomrummet innan dikten öppnas, men med rädslan att det redan har passerat. Vi vänder om och upplever det igen. Just det - som en palindrom.


image31


[...]
Alla dikter inleds med att frånvaron
ges plats, ett mellanrum gör allt verkligt,
som dörren när den plötsligt öppnas
Allt lyser Vansinnet är en gul blixt
Allt jag älskar står mig nära nu
Jag kan röra vid det
Alla dikter inleds med ett påstående
som det är omöjligt att bemöta
Ditt höra öga, dess pupill, vidgande sig
Rummet Platsen utanför Grönskan
Jag blir vansinnig av sorg, av längtan,
av all den banalitet som jag inte längre kan
härbärgera.
[...]


- Kristian Lundberg Job

.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0