Jag och Mia Törnblom

image10


Gå nu. Begär lögnlöshet. Avfärda inte världen som ett ointresserat kackel. Låt sånger och trams stilla pulsera i din tinning. Tro inte på Mia Törnblom; låt hennes truismer rinna av dig. Ute: karg blåst, hundskall, trötta ögon genom bussfönster. Jag fick ett brev, ringde henne, sa att jag nog inte har mer kraft nu. Det finns en gräns för hur många gånger man kan börja om, hur många gånger man kan återupprätta stabilitet.

Så, ska du bli en av alla dessa som härjar runt här, som inte har någonstans att komma hem till? Mia Törnblom är Lex Luthor här, speglar sig för länge, stryker stilla katten hon har i knät. Här lider vi inte av utanförskap eller brist på framtidstro eller ett hårdnande klimat. Inte ens mörkret bekommer oss, detta mörker som nu intar vår värld och som kommer att ge ske av att aldrig ge sig av. Inget av det bekymrar oss här. Vi har andra strider att gå ut i.

Otillfredsställelse. Det är den värsta, den mest påträngande. Därmed inte sagt att den inte har med de andra sakerna att göra - tvärtom. Men de är dess bundsförvanter, dess trogne tjänare. Vi vet, handsome, att striderna ska utkämpas där de har mest effekt. Mia Törnblom saknar vår strategi, saknar vår vilja. Jag sitter här. Ser ut. Tystnad. Bob Dylan på väggen. Frågan lägger sig här som ett luftburet virus, lägger sig dallrande i luften. Ögonblicket du uttalar, ögonblicket du formulerar, angriper det.

Det finns inga botemedel, handsome. Inte ens Mia Törnbloms stenhårt sprejade blonda kalufs hjälper då. Det enda vaccinet är att inte bjuda på den formuleringen, att inte yttra den meningen som gör att universum krymper till något som får plats mellan tummen och pekfingret (Ah, Prufrock! Jag hör dig, jag hör dig!). Vi kniper munnen. Pysslar med annat. Rustar oss för världen. Kan vi göra en ekvation av det här nedtecknade? Ett diagram? Har Excel något kommando för att räkna ut vad detta nu innebär? En parameter här, en där; ett förbehåll här och ett uttalat krig där och an antydd fråga någonstans däremellan; eller var den utanför?

Gå nu. Begär lögnlöshet. Dina charader är så underhållande under tiden - mer så än Mia Törnbloms; mer så än den karga kyla som låtsas att den inte är här för att förgöra oss. Det finns. Gator finns, och lampor, och matkassar. Kärlek finns - jag vet, jag har sett den. På håll förvisso, men ändå. Det finns. Björkar och hundar finns, och svindyra Linderbergrockar och nedslående brev från Vetenskapsrådet och obarmhärtighet. Det finns. Och gränser och gräs och tuvor och duvor och kajor och svängrum och ensamhetens exponering. Det finns. Gå nu. Begär lögnlöshet.

Blott rester av en elektrisk viskning
i huset,
medan rummet helt av sig självt
står stilla och väntar
på mitt brev.
Kära försvunna undran,
jag får skapa min egen undran
eller vara underkastad
samma försvinnande
i språket
som senare i döden.
Utan att förstå
och utan att jämföra.


- Inger Christensten

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0